Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
ligt, ännu ledsammare än på Tjele, så att Marie
näppeligen länge skulle stannat der, om hon icke hade
fått en gäst, som skulle för henne blifva mera än
en gäst.
Hans namn var Sti Hög.
Sedan festen i Frederiksborgs slottsträdgård hade
Marie Grubbe ofta tänkt på denne sin svåger och
alltid med en känsla af innerlig tacksamhet, och
mången gång, när hon på Aggershus hade blifvit kränkt
eller sårad särdeles känbart, hade det varit henne
en tröst att minnas Stis vördnadsfulla, tyst
tillbedjande hyllning. Och hans väsende var det samma nu,
hon var glömd och öfvergifven, som i dessa hennes
härlighets dagar; det var samma smickrande
hopplöshet i hans miner, samma ödmjuka beundran i hans
blick.
Mera än två, tre dagar åt gången blef han aldrig
på Kalö; derpå vistades han en åtta dagars tid pä
besök i trakten omkring, och Marie lärde att längta
efter, att han skulle komma, och att sucka, när han
for bort; ty han var hennes så godt som enda
umgänge, och de blefvo derför mycket förtroliga, och
det var blott litet, som de dolde för hvarandra.
»Madame!» frågade Sti Hög en dag, »är det
eder mening att vända tillbaka till Hans Excellence,
om han gör Eder full och rundlig afbön?»
»Om han också komme krypande hit på sina
knän», svarade hon, »skulle jag stöta honom bort.
Jag har för honom blott afsky och förakt i hjertat,
Fru Marié Grubbe. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
