Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
huru ifrigt hon längtade efter skilsmessa och huru
ogerna hon ville, att hon vid ordnandet af
förmögenhetsfrågan skulle komma att hafva ens den
aflägsnaste förbindelse med honom.
Erik Grubbe hade nu imellertid för denna enda
gång talat sanning. Ulrik Frederik ville skiljas.
Hans ställning vid hofvet var såsom kungens
halfbror en annan än som kungens älsklingsson. Det
var nu icke tillräckligt, att lita på faderlig godhet:
han måste rent af täfla med andra hofvets män om
ära och lön. Att hafva en sak som den föreliggande
sväfvande, bidrog endast föga till att styrka hans
anseende; det skulle vara långt tjenligare att få den
afslutad så fort som möjligt och i ett nytt och bättre
besinnadt äktenskap söka ersättning för det, som
skilsmessan kunde kosta af både rykte och egodelar.
Han använde derföre det inflytande, han hade, för
att uppnå detta mål.
Konungen lät genast förelägga saken för
konsistorium, för att det skulle afgifva sitt betänkande om
den, och detta utföll så, att äktenskapet genom dom
af Höieste Ret den fjortonde Oktober sexton hundra
och sjuttio förklarades för löst, så att båda parterna
hade rätt att gifta sig igen. Marie Grubbe fick de
tolf tusen riksdalerna och den öfriga hemgiften af
klenoder och jordagods tillbaka, och så snart hon
fått penningarna utbetalade till sig, beredde hon sig
att trots fadrens föreställningar resa ur landet. Hvad
Ulrik Frederik angår, skref han strax till sin half-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
