Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
gatan, der regnet plaskade ned i glimmande
strömmar.
Både Marie Grubbe och Lucie voro klädda för
att gå ut, den ena i en skinnbrämad klädeskappa,
den andra i öfverplagg af brungrått hemväfdt tyg; de
gingo och väntade på, att regnet skulle hålla upp
och gingo hastigt fram och tillbaka öfver det röda
murstensgolfvet, med små trippande steg, som om
de haft svårt för att hålla fötterna varma.
»Skulle det nu också vara en rigtigt säker
ledsagare, tror I?» frågade Marie.
»Sti Hög? — Ja, ja, det är han då, skulle jag
tro. Hvad menar du med det?»
»A, bara han icke blifver qvar på vägen.»
»Hvad!»
»Jo, de tyska jungfrurna och för öfrigt de
holländska med ... I vet, han har ord om sig, att hans
hjerta är gjordt af så glödande materie, att det slår
ut i ljus låge, så snart det bara är en kjortel, som
viftar.»
»Hvilken har inbillat dig de der parablerna?»
»Men, Herre Gud, har 1 då aldrig hört det förr?
Er egen svåger ! — Hvilken kunde tro, att det var
något nytt; det kunde då lika gerna fallit mig in att
berätta Er, att det är sju dagar på en vecka.»
»Hvad månne kommer åt dig i dag? Du pratar,
som du hade fått spanskt vin till frukost.»
»Ja, en af oss, tycks det. — Säg mig: Ermegaard
Lynow, har I aldrig hört det namnet förr?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
