Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
»Nej!»
»Så fråga Sti Hög, om han händelsevis skulle
känna det, och nämn då med det samma Jydte Krag
och Christence Rud och Edele Hansdatter, och Lene
Poppings om I vill; det är ju tänkbart, att han kunde
räka att veta några parabler, som I kallar det, om
dessa alla tillhopa.»
Marie stannade i sin gång vid den öppna porten
och såg länge stinnt ut på regnvädret. »Känner du kan
hända», sade hon derpåoch började åter att gå, »känner
du kan hända också till några af de der parablerna?»
»Det kunde en väl nära på vänta sig.»
»Om Ermegaard Lynow?»
»Jo, särskildt om henne.»
»Hvad då?»
»A det var med en af dessa Höger, Sti tror jag
han hette, en lång, rödhårig, blek ...»
»Tack, det vet jag nu just.»
»Känner I också det med förgiftet?»
»Nej, nej!»
»Eller brefvet då?»
»Nå, tala om.»
»Hu, det är en led historia.»
»Nå!»
»Jo, den der Hög han var nog god vän — det
var innan han vardt gift — ja, han var den allra
bästa vän med Ermegaard Lynow; hon hade det
längsta hår en flicka kunde hafva, ty hon kunde nära
på trampa på det, och hon var så hvit och röd, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
