Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
seende i ett rätt förtroligt samtal vid ett litet
röd-måladt bord framför den stora sättugnen i krogens
skänkrum.
Vid det långa bordet fram under fönstren, med
ryggen stödd mot bordsskifvans kant, satt Lucie på
ändan af en bänk och stickade och såg på.
På herrskapsbordet stod ett talgljus i en gul
lerstake och spred sitt sömniga sken öfver ansigtena
der borta och speglade sig flottig i den rad
tenn-tallrickar, som stod öfver ugnen. Marie hade en
liten tennkanna med varmt vin framför sig, Sti Hög
en större, under det de två oldenburgarne voro
tillsammans om ett väldigt trästop med öl, som
ständigt tömdes och lika ständigt fyldes af en lurfvig
karl, som låg och drog sig på en gåsbänk längst in
i stugan.
Både Marie och Sti Hög hade helst dragit sig
tillbaka till sina kamrar, ty de två landtadelsmännen
voro icke något muntert sällskap; och de skulle äfven
gjort det, om icke kamrarna varit så isande kalla
och olägenheterna af att uppvärma dem ännu värre
än kölden, hvilket de hade fått erfara, då värden
satte in fyrfat till dem; torfven var nämligen så
svafvelhaltig der på trakten, att endast menniskor,
som voro vana vid den, kunde andas, der den brann.
Oldenburgarne voro icke muntra, ty de märkte
nog att de voro i fint sällskap och gjorde sig derföre
besvär för att uttrycka sig så belefvadt som möjligt,
men allt som ölet fick mer och mer välde öfver dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
