Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
flykt, af ingen hvila mildrad flykt, drifven framåt
och framåt, i vanvettig fruktan, af kedjan, som
skramlande släpar i dess spår.
Hon ville glömma.
Men glömskan är som ljungen; den växer blott
af sig sjelf, och hela verldens skydd och omsorg och
ans lägger icke en tum till dess växt.
Hon öste med fulla händer ut af sitt guld och
köpte sig prakt; hon grep hvar njutnings bägare,
som guld kunde köpa, som snille och skönhet och
rang kunde köpa; men allt var förgäfves.
Det var intet slut på hennes elände, och intet,
intet kunde befria henne från det. Hade det att
skiljas från Sti Hög kunnat frambringa, icke en
lättnad, utan blott en förändring i hennes pina, hade
det för länge sedan varit gjordt; men det var
likgiltigt, alldeles det samma, om det skedde eller icke,
det var icke en gnista af hopp om lindring deri; lika
gerna följas som skiljas, deri var ingen räddning.
Men de skildes i alla fall, och det var Sti Hög,
som föreslog det.
De hade icke sett hvarandra på ett par dagar,
då Sti trädde in i det främsta af de praktfulla rum,
de hade hyrt af Isabel Gilles, värdinnan i La croix
de fer.
Marie var der, och hon satt och grät.
Sti skakade misslynt på hufvudet och tog plats
i den andra ändan af rummet.
Det var så tungt att se henne gråta och veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
