Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
ropade en lång, gammal knarr vid ändan af bordet,
men verlden blifver styggare dag från dag. Vi kunna
se det på oss sjelfva», och han såg sig rundt omkring
på dem, »hvad för karlar vi likväl voro, men så är
det fånen i våld ändå. Men hvar i all den
drickande verldens namn, kan någon säga mig det? hvad?
kan någon? — hvilken kan? — kan någon säga
mig det: hvart de trinda värdinnorna med sina leende
munnar och spelande ögon och nätta fötter, och sedan
krögerskans dotter med det gula, gula håret och med
ögon så blå, hvart de tagit vägen? Hvad? Eller är
det lögn, kunde man komma i ett herberge, på en
landsvägskrog eller en gästgifvaregård, hvad, kunde
man komma dit, utan att de också voro der? Ack,
jemmer på jemmer och elände, hvad är det för ena
kutryggiga döttrar med grisögon och breda höfter,
som värdshusfolk’ lägger sig till nu för tiden; hvad
är det för tandlösa, skalliga hexor, som nu få bref
och tillstånd på att skrämma lifvet ur utsvultna och
törstiga menniskor med sina rinnande ögon och skrumpna
händer? Uh, fy, jag är så rädd för en krog som för
rena fånen, ty jag vet ju, att ölskänksmenniskan
der inne är gift med Döden från Lübeck i egen led
skepnad, och när en bara har blifvit så gammal som
jag, så är det något i memento mori, som en heldre
vill glömma än minnas.»
Det satt en man midt för bordet, starkt bygd
och rätt fyllig i ansigtet, som var gult som vax, han
hade grå och buskiga ögonbryn och klara, spejande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
