Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
ögon; han såg just icke svag ut, men som om han
hade lidit mycket, lidit stora, kroppsliga smärtor,
och det var ett drag vid hans mun, när han log, som
om han med det samma sväljt något beskt. Han
sade med en mjuk och dämpad röst, som var något
hes: »den brunetta Euphemia af Burtenbacharnes stam,
hon var ståtligare än någon drottning, jag med mina
ögon har sett. Hon kunde bära den styfvaste
gyl-dentygsprakt, som om det varit den beqvämaste
hem-drägt, som fanns, och kedjor och klenoder kring hals
och midja, på bröst och på hår, det hängde och det
satt, som om det varit kransar af vilda bär, som barn
hänga på sig, när de leka i skogen. Det var ingen,
som var som hon; när de andra unga jungfrurna
prunkade i sin stass som präktiga relikhus med
snirklar af guld och med kedjor af guld, med rosor af
dyrbara stenar, så var hon så festlig och fager och
frisk och lätt som ett banér, som flyger för vinden,
att skåda. Det var ingen hennes like, hvarken var
eller är.»
»Jo, jo, och den, som gick utanpå henne med!»
ropade den unge Remigius och sprang upp. Han
lutade sig ifrigt öfver bordet, stödd på ena handen,
under det han i den andra svingade en blank pokal,
hvilkens gylne drufva sqvalpade öfver randen, och
vätte hans fingrar och handled, och i klara droppar
dröp från hans hvita, krusade spets-manchett. Hans
kinder blossade af vin, hans ögon tindrade, och han
talade med osäker stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
