Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
sig, betagen af vakna skönhetsdrömmar, skiftande som
skyar, rika som ljuset.
Men det var i synnerhet en.
Det var drömmen om det slumrande slottet, som
rosorna dolde.
Den stilla trädgården, slottets stilla trädgård!
Hvila i luft och i löf, och som en natt utan mörker,
tystnaden drömmande öfver det hela. Der blundade
doften i blomstrens klockor och daggen på det späda
gräsbladets böjliga klinga. Der sof violen med
halföppen mun under ormbunkens krumma spira, under
det tusen sprickande knoppar blifvit vaggade till
sömns midt i vårens yppigaste tid på de mossgröna
trädens qvistar. — Hon kom på borggården:
rosornas taggiga rankor välte ljudlöst den mäktiga, gröna
löfvågen ned öfver murar och tak och skummade
tyst och blekt till blommor i rosenhvimmel och
rosenstänk. Från marmorlejonets öppna gap stod den
springande vattenstrålen som ett spindelväfsgrenadt
kristallträd, och blanka hästar speglade sina liflösa
mulär och slutna ögon i porfyrvasens slumrande
vatten, under det pågen yrvaken gned sömnen ur sina
ögon.
Hon mättade sin blick med denna skönhetshvila
på den tysta gården, der affallna rosenblad lågo i höga
drifvor upp mot mur och dorr och med sin rodnande
snö dolde den breda marmortrappans breda steg.
— Att kunna hvila! — Att i salig frid låta
dagarna sänka sig ned öfver en, timme efter timme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
