Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6y
tjocka, brandbruna röken och lyste öfver hela den
gräsbevuxna gårdsplanen, bort på de låga
uthuslängorna, på hufvudbyggningens hvita murar, ända till
trädgårdens svarta trädkronor, som lyfte sig upp
öfver taket. Karlar och folk, som lupit till, sprungo
fram och tillbaka mellan brunnen och brandstället
med eldskimrande vatten i såar och ämbar. Falle Dyre
for från det ena stället till det andra med håret
flygande kring öronen och med en rödmålad räfsa i
handen, under det Erik Grubbe låg bedjande öfver
en gammal frambergad hackelsekista och med
stigande ångest följde eldens framsteg från sparre till
sparre och ljudeligt våndades hvar gång en låge fick
luft och triumferande svängde sin gnistomfladdrade
hvirfvel högt öfver huset.
Marie var också der nere, men hennes blick hade
ett annat mål än branden.
Hon såg på den nya kusken, som ledde de
skrämda, eldskygga hästarna ut ur det rökuppfylda
stallet. Dörrkarmen hade blifvit utstött och
dörrgapet utvidgadt öfver sin dubbla bredd, i det den
svaga gråstensmuren hade blifvit nedrifven åt båda
sidorna, och ut genom denna öppning förde han
hästarna, en vid hvardera handen. De kraftiga djuren,
som voro alldeles förvirrade af röken, stegrade och
kastade sig våldsamt till sidan, så snart det
skimrande, osäkra ljuset från lågorna mötte deras ögon,
och det såg ut, som om kusken skulle slitas i stycken
eller trampas ned bland dem; men han hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
