Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
på att blifva besynnerlig eller förryckt. En visste
ju aldrig någonsin, huruledes slikt kom på folk, och
han lofvade sig sjelf, att han aldrig skulle tänka på
det mera; men ett ögonblick derefter voro hans
tankar der, dit han ville hindra dem från att komma. Just
det, att han icke kunde slippa från dessa tankar,
hvad han än gjorde, nedslog honom som mest, ty
han jemförde det med, hvad han hade hört om
Cy-prianus, att en kunde bränna en sak och dränka den,
och den kom likväl igen, och likväl närde han i sitt
innersta en önskan om att tankarne icke måtte förgå,
ty det skulle blifva så tomt och trist efteråt; men
det ville han icke tillstå för sig sjelf, ty han
skämdes, så att hans kinder blefvo röda, hvar gång han
lugnt öfvervägde, hvad det var för galenskap, han
gick och hade i sina tankar. —
En veckas tid efter sedan hon hade funnit Sören
sofvande, satt Marie under den stora boken, på
ljungbacken midt i Fastruplund. Hon satt med ryggen
stödd mot stammen och hade en uppslagen bok på
knäna, men hon läste icke, hon stirrade allvarligt
framför sig, upp efter en stor, mörk roffogel, som i
långsamt glidande, spejande flygt sväfvade fram
öfver de löftunga kronornas oändliga, vågiga yta. Den
ljusfylda, soliga luften genomdallrades af myriader
osynliga insekters entoniga, söfvande surr, och söta, allt för
söta dofter af det gulblommiga harriset och den
bittra doften af det solvärmda björklöfvet vid kullens
fot blandade sig med skogsmarkens mulldoft och
Fm Marie Grubbe. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
