Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
den mandelsöta doften af den hvita elgörten ner i
dalen.
Marie suckade:
»Petits oiseaux des bois,»
hviskade hon klagande,
»que vous estes heureux
De plaindre librement vos tourmens amoureux.
Les valons, les rochers, les forests et les plaines
S^auent également vos plaisirs et vos peines;»
Hon satt ett ögonblick, som om hon ansträngde
sig för att minnas återstoden; derpå tog hon boken
och läste med sakta och modstulen röst:
»Vostre innocente amour ne fuit point la clarté,
Tout le monde est pour vous un lieu de liberté,
Mais ce cruel honneur, ce fleau de nostre vie,
Sous de si dures loix la retient asservie,»
Hon slog igen boken, och nästan ropade:
-Il est vray je ressens une secréte flame
Qui malgré ma raison s’allume dans mon ame
Depuis le jour fatal que je vis sous l’ormeau
Alcidor, qui dangoit au son du chalumeau.»
Hennes stämma hade åter sänkt sig, och de sista
raderna blott hviskades helt sakta och uttryckslöst,
nästan mekaniskt, söm om hennes fantasi till
ackom-pagnementet af rytmen skapade sig en helt annan bild
än den, orden tecknade.
Hon lutade hufvudet tillbaka och slöt igen sina
ögon. Det var så besynnerligt, så ängslande, att
nu, då hon hade blifvit halfgammal, känna sig upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
