Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Ja, nu ville han gerna i väg.
Nej, han skulle stanna, det vore ingen i verlden,
hon hölle så mycket af som honom.
A, det sade hon nu blott derför att hon vore
rädd för att han skulle gå och spöka kring henne
allestädes; men det kunde hon vara lugn för, för han
vore alls icke hätsk på henne, och han skulle aldrig
komma henne när, sedan han vore död, det skulle
han både lofva och hålla, om hon bara ville släppa.
Nej, hon ville aldrig släppa.
Ja, det skulle då icke hjelpa, och Sören ryckte
sin hand till sig och sprang ut ur brygghuset och
tvärs öfver gården.
Marie var strax bakefter honom, då han strök
in i drängkammaren, slog igen dörren efter sig och
höll ryggen emot.
»Läs upp, Sören, läs upp, annars kallar jag i hop
allt folket.»
Sören svarade icke, utan tog helt lugnt litet
bec-kigt segelgarn upp ur fickan och började att surra det
om dörrklinkan, under det han med knä och skuldror
höll igen dörren. Hotelsen om folket fruktade han
icke, då han visste, att de alla voro på ängarna
vid höet.
Marie bultade på dörren, allt hvad hon kunde.
»Herre Gud, Sören!» ropade hon, »så kom då
ut, jag älskar dig ju så högt en menniska älska kan;
jag gör det, Sören, jag älskar dig, älskar dig, älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
