Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
skulle slå in hjernan på Palle Dyre och lägga sina
händer kring Erik Grubbes tunna hals, och var så
ifrig att sätta sin hotelse i verket, att det fordrades
böner och tårar, för att få honom lugnad igen.
Men af allt det, som kunde verka störande på
förhållandet mellan Sören och Marie, var det likväl
intet, som var mera ihålligt eller verksamt, än folkets
gäckeri; ty de voro, som af sig sjelft följer, ytterst
förbittrade öfver detta kärleksspel mellan matmoder
och kusk, som ju stälde denne deras medtjenare
ojemförligt lyckligare än de sjelfva voro stälda, och,
särskildt i husbondens frånvaro, gaf honom ett
inflytande, hvartill han icke hade mera rätt än de.
Derföre pinade och plågade de också Sören på alla
upptänkliga sätt, sä att han ofta var utom sig sjelf, och
än var besluten att rymma, än att taga sig af daga.
Pigorna voro naturligtvis de, som voro värst mot
honom.
En afton blef det stöpt ljus i Tjele borgstuga.
Marie stod vid den i ett med halm fyldt kar
nedsänkta kopparkitteln och doppade vekarna, som
bryggstu’pigan Ane Trinderup, Sörens syskonbarn,
lät drypa af i ett gult lerfat. Kökspigan tillförde
och hemtade brickorna, hängde upp dem under
ljusbordet och tog af ljusen, när de blifvit nog tjocka.
Vid bordet i borgstugan satt Sören ladufogde och
såg på, han hade en röd klädesmössa pa sig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
