Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
var utstofferad med guldgaloner oeh svarta plymer,
framför honom stod en silfverkanna med mjöd, och
han satt och spisade af ett stort stycke stek, som han
på en liten tenntallrik skar i stycken med sin fällknif.
Han åt med stor betänksamhet, drack emellanåt ur
kruset, och besvarade då och då Maries småleende
nick med en långsam, erkänsam rörelse på hufvudet.
Hon frågade, om han satt bra.
Det var det måtta med.
Då vore det bäst, att Ane ginge in i
pigkammaren och hemtade en dyna åt honom.
Hon gjorde så, men icke utan att göra en hel
hop tecken åt den andra pigan, bakom Maries rygg.
Ville Sören icke ha ett stycke kaka?
Jo, det kunde nog icke vara så illa.
Marie tog en slända och gick efter kakan, men
blef temligen länge borta.
Hon var knappt utom dörren, förr än båda
pigorna gåfvo sig till att gapskratta med full hals,
liksom efter aftal.
Sören sneglade argt på dem.
»A, lille Sören», sade Ane, i det hon härmade
Marie Grubbes röst och tal, »vill inte Sören hafva
en salvet att torka Sörens fina fingrar på, och en
stoppad pall till Sörens fötter? Och kan Sören nu
också se att spisa vid det enbara tjocka ljuset, eller
skall jag tända upp bättre för honom? Hvad, lille
Sören? Och sedan hänger det en sid, storrosig röck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
