Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 77
han, som var karl, och det var icke likt sig, att han
ginge här och läte kela för sig, han hade icke menat
det på det viset, han ville råda och hon skulle lyda,
han ville gifva och hon skulle taga; ja, han visste
nog, att han ingenting hade att gifva af, men derföre
skulle icke hon gå och göra honom till en nolla
genom att gifva honom. Ville hon icke gå med
honom genom ur och skur, så måste de skiljas. Detta
kunde han icke hålla ut med, hon skulle rigtigt gifva
sig i hans våld och rymma med honom, hon skulle
icke sitta der och vara den nådiga frun, så att han
alltid skulle se upp till henne, han behöfde att hon
slete en hund med honom, hon skulle hafva det så,
att han kunde vara god mot henne och få tack af
henne, och hon skulle vara rädd för honom, och hon
skulle ingenting ha att förtrösta på än honom.
En vagn kom rullande in genom porten, och då
det såg ut som det skulle vara Palle Dyre, smög
Sören sig ned till drängkammaren.
Här sutto de tre karlarne på sina sängar, utom
skytten Sören Jensen, som steg upp.
»Der ha vi baronen!» sade den ena karlen, då
kusken trädde in.
»Tyst, låt honom ingenting höra!» utbrast den
andra med låtsad ängslan.
»Ja», hviskade den förste halfhögt, »jag ville
inte vara i hans ställe för så många rosenobler, det
kan gå i en mjölsäck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
