Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
»Jo tack, vi ha helsan, och när vi rigtigt bruka
våra friska lemmar, ha vi bröd och bränvin till.»
De voro vid land och Sti steg ur och tog farväl.
»Herre Gud!», sade Marie och såg medlidsamt
efter honom, »af honom har det då skurit både
vingar och tofs.»
*
Fredligt och enformigt gick tiden för
Burrehus-folket, med dagligt arbete och daglig vinning. Efter
hand sleto de sig fram till bättre och bättre vilkor,
höllo karlar till att sköta färjtjensten, idkade en del
småhandel och bygde på sitt gamla hus. De lefde
det gamla århundradet ut och ett halft dussin år in
i det nya, och Marie blef sextio och hon blef fem och
sextio, och höll sig rask och rörlig, arbetsför och
arbetsglad, som om hon varit på den andra sidan
femtiotalet; men så hände det på hennes
sextionde-åttonde år om våren sjuttonhundraelfva, att Sören,
under mycket misstänkta omständigheter, genom ett
vådaskott kom att dräpa en skeppare från Dragör,
och som följd deraf blef tagen i förvar.
Det var en hård stöt för Marie, och den långa
ovissheten om hvad straffet skulle blifva, ty domen
föll först året derefter vid midsommarstiden, och
hennes fruktan för, att den gamla saken med
mordförsöket på Ane Trinderup skulle tagas upp, åldrade
henne mycket.
En dag i början af denna väntetid gick Marie
ut för att taga mot färjan, som just lade i land. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/grubbesv/0322.html
