Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 77
var två resande om bord, och den ena af dessa, en
handtverkssven, upptog helt och hållet hennes
uppmärksamhet genom att neka att uppvisa sin vand
ringsbok, som han påstod sig hafva visat färjefolket,
då det tog honom ombord, hvilket dessa imellertid
förnekade. Då hon imellertid hotade svennen med
att han skulle betala hel taxa, i fall han icke genom
sin vandringsbok bevisade, att han var resande sven
och som sådan blott skyldig att betala hälften, föll
han till föga. Först då detta var uppgjordt, lade Marie
märke till den andra passageraren, en liten, spinkig
gestalt, som, blek och frysande af den nyss
överståndna sjösjukan, stod snäft inhöljd i sin
svartgröna, groftrådiga kappa och stödde sig mot relingen
af en uppdragen båt. Han frågade i en kinkig ton,
om han kunde få logis i Burrehuset, och Marie
svarade, att han kunde se på lägenheten.
Hon visade honom derpå en liten kammare, som
förutom säng och stol innehöll en tunna bränvin med
tratt och spillkärl, några stora krus med sirap och
ättika, och slutligen ett bord med perlfärgade ben
och skifva af fyrkantiga lergodsflisor, på hvilka i
svartvioletta teckningar scener ur gamla och nya
testamentet voro framstälda. Den främmande anmärkte
strax, att der var tre af flisorna, som alla framstälde
Jonas, som kastas i land från hvalflskens gap, och
då han lade handen på en af dem, rös det i honom,
och han sade att han skulle få snufva, derest han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
