Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 77
vore så oförsigtig att sitta och läsa med armbågarna
på bordet.
På Maries förfrågan förklarade han, att han farit
bort från hufvudstaden för pestens skuld och ämnade
stanna här på stället, tills den upphört; han spisade
blott tre gånger om dagen och kunde icke fördraga
salt mat eller färskt bröd, för öfrigt var han
magister, för detta alumn på Borchs kollegium och hette
Holberg, Ludvig Holberg.
Magister Holberg var en mycket stilla man, med
ett utomordentligt ungdomligt utseende; han såg vid
första ögonkastet blott ut att vara en aderton, nitton
år gammal, men lade man märke till hans mun och
hans händer och uttrycket i hans stämma, kunde
man nog skönja, att han måste vara icke så litet
äldre. Han höll sig mycket för sig sjelf, talade litet
och, som det tycktes, icke gerna. Likväl skydde
han ingalunda sällskap, när han blott kunde hafva
det så, att man lemnade honom i fred och icke ville
draga honom in i samtalet, och det var honom
uppenbart ett nöje, när färjan förde resande bort eller hem,
eller när fiskarena kommo hem med sin notdrägt, att
på afstånd betrakta deras brådska och lyssna till
deras ordbyten. I det hela taget tyckte han mycket
om att se folk arbeta, vare sig det var med att plöja
eller att stacka, eller skjuta ut båtar, och var det
någon, som tog ett tag, som öfvergick det allmänna
jemnmåttet af menskliga krafter, kunde han småle
helt belåtet dervid och lyfta på skuldrorna i stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
