Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sent och att i den stunden nedlades den första
föreställningen om osäkerhet i mitt sinne. Det behövde
bara ha varit: "ou Marta, så väl att du fick bytat
glytten!" En planta med så späda rötter i tillvaron
går det lätt att rycka upp.
Mamma trodde tydligen att mina tidigaste minnen
bottnade i Åköping, dit vi flyttade då hon gifte sig.
Men jag hade ett dunkelt minne av en sandhög på
en helt annorlunda gård liksom av mattan jag var
befalld att sitta på. Jag mindes en tid då mamma var
mycket smal och tyst och stillsam och vacker i stället
för fyllig, pratsam och rörlig som hon sen blev. Jag
mindes att hon kallades för fru Holm då i stället
för fru Andersén och att hon ibland lade mig till
sängs för tidigt, rullade ner och gjorde natt på
konstgjort vis. Detta skedde då det kom främmande, men
främmandet måtte ha kommit in och sett på mig, ty
varifrån skulle jag annars ha fått det gåtfulla och
hemska yttrandet: "Johan, hon har dina öron." Om
jag nu hade Johans öron, hur kunde mamma utlämna
mig så? Jag vågade knappt somna av fruktan att
Johan skulle ta sina öron med sig då han gick.
Sen blev jag bekant med honom och fick niga och
tacka för mina dockor. Var jag olydig sade mamma
omväxlande: vad ska farbror Johan säga? och: Agnes,
du blir min död. Och så en dag då jag just slutat att
leka olovandes med tändstickor kom mamma in och
sa: "farbror Johan är död!" Hon var alldeles
förvirrad och såg inte en gång att en tändsats flugit
upp och bränt ett litet sår på min näsa. Jag påpekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>