Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det inte, men jag tänkte: har jag nu blivit farbror
Johans död med de här tändstickorna? Att en vuxen
var död betydde att den befann sig i ett alldeles
förfärligt tillstånd av sorg och vrede över ett litet barns
olydnad och visade sin onåd på ett särskilt kraftigt
vis. Jag hade aldrig sett en död förr, men då jag
kläddes för att fara till farbror Johans begravning
väntade jag att få se en, om han inte ändrade sig i
sista stund.
Jag minns så väl våra förberedelser. Ingen av oss
var sorgklädd, jag hade något rätt besvärligt på mig
som kallades dalkulledräkt och var hans sista present
till mig. Mamma var som vanligt klädd i ljusgrå
bombasin, smal som en stjälk om midjan och
draperad om höfterna. Hennes lilla fruhatt bildade ett
spetsigt valv över håret och tomrummet mellan
brättets kant och luggen var utfyllt av blekskära
rosor vilket jag fann övermåttan skönt. Min
förtvivlan var också stor då hon i sista stund band ett
tätt svart flor över rosorna, luggen och näsan. Jag
måtte ha tjatat förfärligt att hon skulle ta bort floret,
ty slutligen sade hon: "Agnes, om du inte tiger blir
du min död. Jag måste ha floret, hör du."
Naturligtvis måste hon det, ty inte kunde hon utan mask för
ansiktet uppträda på farbror Johans begravning, dit
hon nu objuden begav sig.
Jag var mycket illa berörd över farbror Johans död
och när jag slutligen satt i kyrkan på en av de
bortersta bänkarna började jag snyfta i min beklämning.
Jag var alldeles bortkommen i detta underliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
