Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick vara med henne varje minut av dagen, brydde
jag mig inte om barnbördshuset i Stockholm eller
farbror Johan i sitt kapell. Dessutom hade jag i mitt
sjunde år fattat något av vad död var och förstod
nu att det inte skulle komma något vidare ut ur mitt
möte med farbror Johan.
Ethel måste underkasta sig fruktansvärda
ceremonier innan hon fick del av min hemlighet. Då hon
fått klart för sig vikten av att tiga, meddelade jag
henne att jag var den som hämtat nyckeln ur ån och
lagt den nere i källaren. Först fann Ethel att detta
var ytterst snopet, när man tänkt sig en Vit Fru, men
så uppfann hon den teorin att om jag inte ljög, vilket
hon först trodde, så hade jag handlat som ombud åt
Vita Frun.
För yngre människor måste det vara svårt att
föreställa sig verkan av nyckelfyndet i denna tid då
man vadade i Topelius’ och Starbecks och
Ingemans medeltidsromantik. Nu då det åter var fullt av
vatten i ån kunde man inte, eller ville man inte,
tänka sig annat än att nyckeln hade flyttats från sin
plats på övernaturlig väg. Gårdsfolket på
Sporreholm erinrade sig nu att de sommaren förut åter en
gång hört skrik från ruinen. Vita frun hade skrikit
när nyckeln kastades i ån, nu hade hon gått ända
därhän att ta upp den för att tydligt visa sitt misshag
över att slottskapellet slutits för tidigt om Sporreska
ätten. Man visste att det fanns ett barn av Johan
Sporre, förnekat och arvlöst nånstans i skymundan,
men underligt nog fick ingen korn på att ungen
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
