Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Justine bli upplysta inifrån av den absoluta
objektiva sanningens sken. Hon upplevde helt naturligt
många missräkningar, därför att vi inte lyftes och
lystes av kunskap som vi borde och ofta tillägnade
oss den endast av lydnad och plikt eller
betygsambition. Men hon behöll ändå in i det sista tron på den
värld hon marscherade in i med sina
normalskolekompetenta flickor i samlad trupp bakom sig. Iion
var bländad av denna världs prestationer som alla
andra och visste inte att dess förnyelsekraft började
sina, att dess spänstighet var förbi och att den inte
kunde tillgodogöra sig det nya människomaterial
hon velat tillföra den.
Hon bråddes inte på Diotima av Mantinea som
talade till Sokrates och sade: "Men de högsta och
heligaste sanningarna till vilka de föregående leda
fram om man går den rätta vägen, dem vet jag ej
om du förmår fatta. Jag vill dock nämna dem med
all möjlig beredvillighet. Försök att följa med så
gott du kan."
Nej Justine Hoheneck som trodde sig så
eman-ciperad, hon tillhörde det historiska skede där en
Fredrika Bremer i färd med att ordna sin
världsbild säger till en Böklin: "Jag vet ej var jag skall
göra av s(ata)n, men du B. skall hjälpa mig."
Hela klassen störtade med Justine för att beskåda
ett av de storslagna gravfält som är det viktigaste
den härliga vikingatiden lämnat efter sig i likhet med
det härliga andra årtiondet av 1900-talet. Men jag
drog mig efter i sista ledet och stannade till sist
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
