Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom ett träd för att läsa vad Justine skrivit på
min lapp. När jag läst det visste jag inte var jag
skulle kunna gömma lappen nog väl, ty kom den ut
i rörelsen, kom den till elever, föräldrar och
inspektor, då var det ute med Justine och mig! Under mitt
förslag att klassen skulle bedja för att få nåd att
uthärda med fröken Angelin, hade Justine skrivit
med sin stora adliga stil: Ja låtom oss bedja!
Hon hade tillåtit sig att i mitt sällskap skämta med
bönen och sin främsta lärarinna. Hon hade givit sig
i mina händer, och hennes förtroende skulle inte
komma på skam. Inte ens Mina skulle få ur mig
detta, jag skulle inte bekänna vår gemensamma synd
och om också jag måste bli kvarlåten i den stora
stunden, så skulle jag bli kvar tillsammans med
Justine.
Men Mina tänkte inte låta mig stanna kvar.
Säkerligen tyckte Mina också om mig, och hon hade
ett starkare påtryckningsmedel än Justine till sitt
förfogande: nämligen skräcken.
Länge länge var jag orättvis och hatfull mot den
trofasta Mina, hon som unnade sig så liten vila, som
arbetade så länge in på nätterna, att hon ibland
somnade och nickade till och tappade huvudet i
skurbaljan eller sov halva natten framför dragsoffan när
hon lagt sig på knä för att be sin aftonbön om
kvällen. Men den dagen då vi skulle upptagas till
Herrans möte i luften traskade jag med henne
försedd med bibeln, Sions sånger, den engleska
boken och en smörgås som jag medtagit i hem-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
