Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligihet. I väntsalen satte vi oss i ett hörn nära
kaminen och började sjunga -halvhögt ur Sions
sånger. När vi kom till nummer trettionio teg jag,
ty jag trodde det var en taktlös anspelning på mina
familjeförhållanden:
"Jag har av ett syndaslem, oren, syndig avlad blivit,
syndigt var mitt första hem, synd jag fått i
moderlivet ..."
Men Mina sa:
— Sjung hon Agnes, det gäller oss alla lika
mycket.
När det sista tåget gått slocknade kaminen, det
blev kallt och vi vägrade sjunga långa stunder tills
Mina tvingade oss på nytt. Stinsen kom och frågade
vad vi hade här att göra, det skulle inte gå några
tåg mer i dag. Mina sa att det skulle han nog få se
om en stund, och då skulle han önska att han
tillhörde vår skara. Han sa att han skulle vänta en
halvtimme sen skulle han låsa, den som inte ville
stanna i väntsalen i natt borde ge sig i väg innan
dess. Det utbröt nu ett gräl, flertalet ville gå sin väg
och undrade om det inte var ett misstag att vi satt
här i stället för i Arméns lokaler. Jag följde den
skaran som försvann ur väntsalen, och jag har aldrig
kunnat förstå riktigt varför Mina inte grep in och
hindrade mig. Trodde hon i den stunden inte längre
så säkert? I alla fall lät hon låsa in sig med två av
sina trognaste och satt där till morgonen, men vart
hon sen tog vägen visste ingen. Så spårlöst var hon
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
