Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var skall Julius få en dam ifrån då? frågade
hon borgmästaren.
— Å, jag hittar väl alltid nån professorska som
jag dansat med i min ungdom, sade han. Och det
tyckte jag lät mycket förståndigt.
Brede Sejl over Bölgen gaar...
Du gamla du friska ...
— Hurra, hurra, hurra! Välkomna, välkomna, god
dag, gamle vän... Forladelse, er De borgmester
Stenas ?
Madsen såg ut som folket mest, men den unge
Daektrup var något lika nytt för mig som vinden
från havet. Jag hade föreställt mig danskarna helt
annorlunda, en liten smula blyga och molokna inför
de så framstående svenskarna, men i själva verket
var det tvärtom. Jag minns hans ansikte nästan
cigarrbrunt under det slags luftiga silvergyllene hår
som före vätesuperoxidens tid bara danskarna gick
omkring med. Enligt min dagbok hade han blå ögon
och blåa strumpor till vita tänder och vita skor och
var dessutom en trollkarl. Vi fem som tillhörde
gruppen Stenås hade inte ens hunnit förse oss från
det stora smörgåsbordet förrän Daektrup var i gång
med två samtal som han förde samtidigt, ett med
borgmästaren om det brännbara ämnet Norge och
ett med Sofi och mig om litteratur, varvid han
vågade använda ordet älskarinna om Ernst Ahlgren.
På grund av att jag var van vid mammas skånska
förstod jag honom bättre än Sofi, dessutom visste
jag vem Brandes var och det gjorde inte hon. När
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
