Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avstånd så att vi endast svagt hörde sorlet och
sången. Plötsligt sade Julius bakom sin hand:
— Nu är vi inne på din fars ägor! Ja, det förstås
nu tillhör de din kusin Helmut Hoheneck, men din
far levde mest här på Farup och dog här.
Med ordet min fars ägor förbinder jag från den
stunden alltid kammen av ett väldigt gyllene
vetefält mot den blå himlen. Nu började jag se mig
omkring och betraktade husen i sina träddungar, gässen,
den svartvita boskapen på ett nytt sätt.
— Farup, sa borgmästaren fortfarande lågt för
kuskens skull, hörde inte till de Sporreska
fideikommissgårdarna så det hade Johan Sporre alltid
kunnat förfoga över även om han gift om sig hm
utanför adelskalendern. Men jag kände förr i världen
hans syster, din faster, och hon ansåg att Farup var
det enda ställe man kunde leva på. Jag var med som
sekreterare då din fars testamente gjordes upp och
jag minns hennes salighet över att hon räddat Farup
också. Sen dog hon förstås före sin bror Johan, det
hade ingen tänkt. Men hon gladdes väl att Helmut
skulle bo där i stället. För närvarande behagar han
också vistas där.
— Är Styvmodern där också?
— Antagligen, men hur så? Ser du taket?
Vägen hade följt sundet förut, nu vek den in i en
park. Ur den stack upp ett enormt tegeltak med en
enda raklinjig ås.
— Måste jag hälsa på dem? frågade jag illa till
mods.
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
