Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här är fröken Jönsson? sade hon vänd till mig. Inte?
Synd om herr Jönsson då för det kunde vara något
att ha en så ung och söt dotter...
— Mitt namn är Stenås, försvarade sig Julius
ursinnig, borgmästare i Äköping. Jag har nog haft
den äran någon gång förr i tiden, fast inte
grevinnan känner igen mig...
— Å, sade hon, visst gör jag det! Det var min
mans dumma Jynson som förvillade mig.
Sedan gick han vid hennes sida genom ett av
Sveriges praktfullaste slott utan ett ord av beröm
eller förtjusning. Men grevinnan lät inte märka eller
märkte kanske inte hans ohövliga sätt. Hon visade
oförtrutet alla märkvärdigheter: gamla vapen från
Sporrarnas tid och tyska träsniderier i
slottskapellet som suttit där sen danska och katolska tiden.
Äntligen öppnade han munnen och sade:
— Den här kakelugnen minns jag från greve
Johan Sporres tid.
— Nej, verkligen, sade grevinnan, det var
intressant. Ty på den tiden stod den i betjäningens
matsal. Det var jag som flyttade in den i vår egen.
Borgmästaren svarade inte, och jag tyckte det var
riktigt rätt åt honom att vi alla fick veta hur han
hälsat på hos betjänterna på den tiden då han ännu
hette Jynson.
När jag nu erinrar mig det där om kakelugnen,
faller det mig in att det måste ha varit grevinnans
förtjänst att dessa praktrum verkade så beboeliga
och självfallna som ram kring hennes liv. Men jag
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
