Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det här borde jag inte, det här borde jag inte,
sade jag i droskan, vad är det med mig?
Det kunde han genast tala om för mig. I klara
verba som inte kunde missförstås sade han mig vad
det var mellan mig och honom. Vi satte i gång en
kemisk—toxisk process hos varandra, med andra ord
vi var förälskade.
När jag betraktat hans bibliotek och porträtten av
Brandes, J. P. Jacobsen och Die Sunde rullade han
ner sin gardin. Jag blev alldeles förfärad, ty
visserligen var jag som Daektrup sade från ett land på
sidan om Hovedströmningerne, men jag förstod i
alla fall vad det betydde. Jag sprang på dörren, han
tog fatt i mig och höll fast mig, snabb och andfådd
och bortryckt som om han handlat i en hypnos.
— Lita på mig, lita på mig, viskade han oavbrutet,
jag vill dig inget ont, gulddroppa, kom!
När jag kom ut ur huset, kände jag det som om
jag räddat mig ur livsfara. När Daektrup insett att
min skräck var starkare än den djupa lusten att foga
mig efter mannen jag tyckte om, hade han släppt
mig lös. Ingenting hade övergått mig mer än några
kyssar och ändå var jag nu närmare det mysterium,
vilket Stenås skolat uppenbara för mig.
Från tamburdörren hade han ropat ner till mig
instruktioner om hur jag skulle gå för att komma
till tåget. Men jag hade inte fattat något och jag
förvirrade mig alldeles på Christianshavn. Plötsligt stod
jag i en gatumynning och såg något underbart.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
