Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En solbelyst kyrkspira glänste som guld. En
trappa vred sig i spiral omkring den ända upp till
toppen och små svarta punkter rörde sig uppför
denna trappa, försvann på baksidan av tornet och
blev synliga igen lite högre upp. Jag släppte den inte
med ögonen förrän de nått toppen, då var de så
nära himlen att det bara måste ha varit ett steg dit.
Strax kom nya vandrare nerifrån, beslutna för
samma strävan och samma mål.
Vet jag vad det kunde vara för några, kanske
beväringar på permission eller ambitiösa tyskar som
måste nå spetsen av Vor Freisers Kirkes taarn
eftersom det rekommenderades av resehandboken.
För mig var det i alla fall en uppenbarelse av
Människan på dess väg, och detta var min första
stora religiösa upplevelse. Förut hade jag försökt
känna vad personer jag tyckte om eller var rädd för,
ville jag skulle känna. Nu genomflödades jag helt
oberedd och utan ansträngning av en stark gripenhet
och längtan, en åstundan att själv få vandra
mänsklighetens väg. Och jag insåg för första gången att
det låg också lycka i strävan uppåt, inte bara plikt
och försakelse av allt som var roligt.
Jag fruktade att jag sjunkit så djupt att jag
befann mig ända nere i bottenvåningen, men även
därifrån fanns det en väg och jag kunde börja gå
den. Ja, om det också var tusen gånger tusen
trappsteg så skulle jag nå ända upp.
Justine frågade mig lyckligtvis inte om någonting
när jag kom tillbaka. Under min frånvaro hade
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
