Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade om. Det kunde också gälla det där
guldarmbandet jag skulle få.
Alla lyckönskade mig till att få ett hem, ej alls till
någon blivande kärlekslycka. Äktenskapets framgång
berodde på om jag kunde stiga upp tidigt, läsa högt
riksdagstryck utan att somna och uthärda med sill
och potatis varje morgon. Erfarenheten Daektrup
hjälpte mig ej, ty den var skickligt glömd. På
bröllopsdagens morgon hörde jag en uppasserska
fråga vår jungfru om hon visste vad borgmästaren
sett på flickan Andersen, för det förstod annars
ingen i hela stån. Jungfrun svarade att borgmästaren
måste gifta sig för att få fröken Sofi ur huset, för
henne var han så trött vid att han tappade matlusten
då han såg henne över bordet. Säkerligen en
psykologiskt god förklaring men inte hela sanningen. Han
tyckte nämligen om mig.
Jag kan inte påstå att min start som hustru gav
mig någon moralisk shellshock eller att jag sörjde
dan därpå över att den genom hem och skola
vårdade okunnigheten berövats mig. Det är snarare nu
efteråt det hela förefaller mig groteskt, inte då. De
flesta kvinnor är väl så funtade att deras roll i
samlivet förefaller dem naturlig även innan de vaknat
till full medvetenhet och även om de inte emotionellt
upplever mer än ett visst förbluffat välbehag över
sin partners berusning.
Man kunde verkligen bli förbluffad för mindre.
En dörr slår igen, en dörr i samma våning där man
som skolflicka fått stiga in och niga för sin mäktige
■132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
