Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen inbillade mig, inte heller så slöa. En del av dem
var i själva verket ytterligt energiska och
karaktärsfasta. Det var därför de lyckades hålla upp omkring
sig sin livslögn att vi levde i en korrekt puritansk
liten tillvaro, där allt sånt som man inte talar om
inte heller existerade. Varenda en visste nog att så
putsad och nätt som deras förmak var inte världen
och visste att inte ens deras egna ord och handlingar
alltid passade in i den livsstil de lärt sig att betrakta
som den enda man kunde kännas vid. Det föll dem
inte in att försöka ändra på sådant som de ogillade
i samhället. I stället lade de sin energi på att
uppehålla föreställningen att det de ogillade inte fanns.
Må vara att deras pojkar tyvärr måste lära känna
mörka sidor och fördärvade kvinnor i världen, men
det tog ju liksom inte på dem. Så mycket ömtåligare
var döttrarna, för dem måste denna dockskåpsvärld
finnas som på en gång imiterade och förfalskade
verkligheten och dess mått. Därför skötte dessa
Åköpingsfruar skickligt sina roller och regi i ett
skådespel som för de äldre av dem slutade först med
döden, för oss andra yngre med att dockteatern
brann upp till slut.
När rysk-japanska kriget bröt ut eller när
fysikernas världsbild störtade samman vid upptäckten av
ett nytt element av inre outtömlig strålkraft, darrade
inte ens kulisserna i denna lilla stående teater. Annat
var det då det kom till vår kännedom att den
halvblinde modersmålslektorns fru före sitt giftermål
■139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
