Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag skulle inte råda Agnes att använda henne vid
rengöring, ty hon är inte grundlig, sade konsulinnan
och betraktade vetesmulorna som täckte mattan.
Klara blev blodröd då hon kom in med teet, och
sen grälade hon upp mig för att jag inte lytt hennes
tillsägelse att låta salongen vara stängd i vardagslag.
Men Karna och jag blev inte ett dugg bättre, vi lekte
och skojade varenda morgon i sängkammaren, vi
glömde att sköta brasan och bar oss åt. Troligen höll
vi på med kuddkrig även Svarta söndagen, då fader
Gapons arbetare blödde utanför Vinterpalatset i
Petersburg och tron på Lillefar tsaren dog. Karna
var yr, öm, tankfull och vetgirig i en underbar
växling. Hon gjorde allt för att hindra mig att arbeta
och lyckades få mig att glömma att jag var gift.
Gick jag omkring i rummen och städade efter oss
sprang hon efter mig som en hund, satte jag mig
med ett handarbete kröp hon upp i mitt knä och drog
tråden ur nålen. När jag kom in för att lägga mig
om kvällarna och såg det ljusa lockiga huvudet vila
på samma plats där annars Julius’ helskägg brukade
avteckna sig, då inbillade jag mig att ingenting annat
hänt sedan den tiden då jag hade hennes
spädbarnskorg vid min säng, än det att jag nu kunde sova lugnt
i medvetandet att hon blivit stor nog att krypa bort
till mig och nypa mig i näsan om hon ville något.
En dag då jag kom ut i salen efter att ha lagt
Karna att sova middag kom Klara med en gammal
filt, ett täcke och en hög gamla kläder och frågade
om jag inte ville ge bort det här till Karlsons.
il. —
Wägner, Genomskådad.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
