Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort kompakt tegelhus som låg helt ödsligt ute på
en åker. En märker att församlinga e rik sen
fabrikerna kom, tillade han, och det var oemotsägligt.
Stenfoten var i tung florentinsk rustica och fasaden
pryddes av två grova kanelerade granitkolonner.
Som de inte tjänade något nyttigt ändamål utan
blott uppbar var sin liten stenpotta fick man riktigt
i sig att församlingen kunde kosta på sig
överloppsgärningar då den byggde. Genom porten som var så
tung att aldrig ett barn skulle kunna öppna eller
stänga den, kom man in i en stor ödslig hall som
förlorade sig upp i två våningar. Sigrid kom springande
nerför den breda marmortrappan Jör att ta emot oss,
och då hon såg hur häpen jag var, förklarade hon
att arkitekten bara byggt barnhem och sjukhus och
kaserner förut, det var därför de bodde så här
ståtligt. Barnkammaren hade också stora urflängda
fönster som på en allmän sal, och där var så kallt
att Sigrids lille pojke måste sitta väl påklädd invid
brasan.
— Du har vuxit sen jag såg dig sist, sade jag,
men han tog ingen notis om oss utan förblev i sin
apati som om han sovit med öppna ögon. Varken
Sigrid eller jag sade något, vi väntade att se vacl
Karna skulle göra och hon visste precis vad hon
ville. I fönstret stod en låda med krokus, den gick
hon rakt på och plockade nätt av en blomma i var
färg. Med buketten i handen gick hon bort till
pojken, ställde sig framför honom och började
sjunga:
■167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
