Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid var klok nog att inte förhöra mig om vad
jag hade på samvetet. Men hon frågade ut mig om
alla möjliga små detaljer ur mitt liv och
intresserade sig så levande för underverket Karna, att jag
alldeles glömde vilket ömtåligt ämne hon var. Så
småningom måste Sigrid ha fått fram en bild av mitt
liv och insett att jag mest lekte som ett barn med ett
barn. Och då var ögonblicket inne för henne att låta
mig förstå vad man väntade av mig i Åköping. Jag
skulle sätta ett exempel för de andra unga fruarna
som enligt de äldres mening var lite väl begivna att
ta hushållsplikterna summariskt och ägna sin tid åt
att prova kläder, spela lawntennis och fara omkring
på skidor och velociped.
— Det finns ett helt Åköping du inte känner, sade
Sigrid, med fattiga och ensamma gamla ...
Men då började jag gråta och sade att jag
avskydde fattiga och ensamma gamla.
— Vad har de då gjort dig? frågade Sigrid med
underbar intuition.
Ack, det var härligt att få tala om allt vad de gjort
mig: skrämt mig, förlöjligat mig för min dumhet,
förvirrat mina begrepp genom att antyda de
förskräckligaste saker om människor jag högaktade.
När Sigrid hade reda på allt, så när som på det min
handarbetslärarinna sagt om hennes man och pojke
— och det torde hon ha gissat — så sade hon:
— Ja, vi har det rödglödgade helvetet mittibland
oss och vet det inte. Jag förmodar att vi lyckliga
hustrur har en omätlig skuld i alla de unga öden som
■170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
