Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en man mot sin kind, handlade hon efter sin
misströstans schema liksom då hon förföljde mig.
Julius var högerns huvudtalare och jag måste
beundra den ridderliga stil varmed han gick fram,
även om landshövdingskan cyniskt anmärkte att det
syntes att det ingen fara var för motionens seger.
Hans huvudargument var att de bildade och
intelligenta kvinnor "som stod honom nära" var fullt nöjda
med sin ställning och sitt inflytande och därför inte
ville ha rösträtt. Jag kände hur jag rodnade när han
vittnade om att jag var bildad och intelligent och
stod honom nära, och jag undertryckte varje
viskning i mitt inre som erinrade om att det inte var så
mycket med ställningen och inflytandet, bildningen
och intelligensen.
Det var så trångt att jag fick stå strax intill
smidesgallret som skilde min läktare från den till
höger. Och plötsligt hoppade jag högt vid att någon
stack mig i sidan genom gallret med något spetsigt
föremål. Det var en ung flicka på andra läktaren
som påkallade min uppmärksamhet med hjälp av en
blyertspenna. Innan jag ännu blivit klar över var
jag sett hennes trubbiga näsa förr och hennes tvära
haka, viskade hon genomträngande:
— Hör du Agnes Andersén, vilken markatta har
den idioten Stenås gift om sig med?
Och den som uttryckte sig på detta avskyvärda
sätt var Ethel Westerdyk, vid vars avresa från
Åköping jag lidit alla kärlekssmärtans kval.
Jag tänkte låtsa som om jag inte känt igen henne
■183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
