Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officersfru ville fortast möjligt veta om det blev
krig, då ville hon hyra sommarnöje vid Västkusten
för att dela farorna med sin man.
Under detta samtal kom en jungfru in och skrek
att en fröken Westerdyk frågar om nån som heter
Agnes Andersén är inne, för då kommer hon upp
om två minuter.
Jag blev bestormad med böner att ta emot henne
i salongen. Man ville se henne på nära håll, ty Hon
Hade Skrivit En Bok. Jag blev mer förskräckt än
imponerad, ty tänk om den handlade om mig. Strax
därpå kom Ethel. Hon hade en kavaj av pojksnitt
och borrade ogenerat händerna i fickorna. Hennes
plisserade skotska kjol var så kort att halva
kängskaften syntes. En väldig ny vårhatt tornade upp sig
över hårvalken och ökade hennes oansenliga längd.
Hatten var så präktig att jag räknade ut att hon
sedan kunde göra två soffkuddar av
sammetsbesättningen.
— Tjänare Agnes, sade hon, vad gör du i
Stockholm?
Innan jag funnit något svar på denna fråga,
upplyste pensionatsvärdinnan att borgmästarinnan var
här för att skänka sin man lite vederkvickelse i
dessa politiska orostider. Hon fortsatte med att be
Ethel komma in, lägga av ytterkläderna och
värdigas dricka kaffe med oss. Men Ethel hörde inte
på, hon stirrade, brast i gapskratt och sade:
— Är det du som är markattan? Men så rann
sinnet på henne och hon sade: Att du inte skäms?
iss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
