Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luktvioler frågade jag jorden om den varje år blev
lika förvånad över att solen drev upp blommorna
ur dess sköte, eller om hon tog det med omföderskans
ro. Men hon svarade ingenting.
En dag då Karna och jag satt och pratade i vårt
gömme hörde vi Sof is röst i lustgården. Vi tystnade
genast och kröp så långt in vi kunde men naturligtvis
hittade hon oss. Jag blev alldeles het då jag såg vem
det var som Sofi hade med sig; jag hade ju bett
barnmorskan komma på en tid då jag trodde Sofi
var upptagen.
— Ja, tyckte jag inte att lilla Agnes hade magrat
så mycket, sade Sofi och drog den motvilliga Karna
bort med sig.
Det var helt vaga symtom jag kunde meddela
barnmorskan, men hon sade att saken var klar, hon
såg alltid på fruarna hur det var fatt. Jag kan tänka
mig hur hon skulle ha fnyst åt det moderna påhittet
att konstatera graviditet genom att göra insprutningar
på råtthonor. Sedan hon mönstrat mig anmärkte hon
att jag verkade klen och rådde mig att vara rädd om
mig och att äta för två. Jag undrade om hon anade
hur smal jag var under de två underkjolarna som jag
bar kraftigt rynkade över höfterna för att få lite
fason, men antog att hon som var så allvetande även
sett igenom detta knep. Det förefaller mig otroligt
att hon skulle ha intalat Sofi att mitt trånga bäcken
kunde vidgas genom att jag drack grädde. Sofi
hittade nog själv på denna ljusa idé, därför att hon djupast
ner i sitt undermedvetna önskade att jag skulle dö.
13. —
\V ii g n c r, Genomskådad.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
