Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag åter blev ensam sade jag till jorden, att
nu visste jag att hon aldrig blev förvånad över
violerna, eftersom inte en gång jag var förvånad.
Det under som skedde med mig var på en gång
främmande och förtroget. Det var så nytt som om
aldrig ett barn börjat växa i ett sköte och så
gammalt som om jag varit med om alla födelser från
tidernas början.
Jag tror att jag befann mig bortryckt nånstans i
tidernas början, när Karl kom för att hämta hem
Karna och berätta för mig vilka censorer han skulle
få i muntan.
— Du frågade mig ju i går, sade han förnärmad,
när jag ryckte upp mig och frågade vad han hade
sagt.
Jag har ett minne av honom från den dagen eller
någon annan: han står framför mig på
trädgårdsgången satt och bred och trygg som sin pappa, men
icke trygg på grund av Gud utan av andra skäl. Jag
har sagt något dumt på tal om Norge.
— Vet du vad, Agnes, säger han, du ska inte yttra
dig om det fruntimmer inte kan förstå. Till exempel
ridderlighet i krig. När vi tagit Fredriksten...
— Vad säger du?
— ... ja, för jag tror vi blir tvungna till det, så
ska dom få avtåga mot hedersord att inte bära
vapen. Och om till exempel Björnsons söner skulle
falla i striden, så begraver vi dem självfallet med
militära hedersbetygelser och uttrycker vårt djupa
beklagande hos föräldrarna trots att dom började.
■194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
