Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sofi blev riktigt rörd när jag frågade om hon kunde
stanna kvar i stån även sedan Julius kommit hem.
— Då måtte Agnes tycka om den gamla fattiga
släktingen lite grann, sade hon.
— Sofi är väl inte gammal, svarade jag, men i
detsamma märkte jag hur hon sen den tiden i Mölle
sakta skrumpnat som en blomma. Jag kunde inte
bekräfta att jag tyckte om henne, så som det plågade
mig när hon försökte borra sig in i mitt inre utan
lov, men hon kunde gott få tro att jag inte kunde
undvara henne, det var ju riktigt eftersom jag inte
ville vara ensam med Julius.
Jag gjorde mig alla slags föreställningar om vad
som skulle ske då en otrogen man kom hem till sin
hustru. Ett dramatiskt uppträde av någon art ansåg
jag oundvikligt, men därav blev ingenting. Julius
var bara öm och försiktig och god mot mig och de
mina, skrev på borgen åt Karl, ordnade med en
specialist åt mamma och allt vad han kunde.
Den enda förändringen hos honom var att han
fått en gammal rygg och gråa strån i skägget. Men
dessa tecken på att något övergått honom hade intet
samband med flickan på Hamburgerbörs. Det som
verkligen hänt och skakat och böjt honom, låg inte
på det husliga planet. Av en artikel som min bror
Karl skrev till hans sextioårsdag, inhämtade jag
långt efteråt att unionskrisen för Julius varit en
djup personlig kris. Jag tror Karl hade rätt i att den
var värre för Julius än världskriget. Det var redan
bittert för honom att uppleva att norrmännen var
■205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
