Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så otacksamma mot Sverige och så föga förstod
Nordens sanna bästa. Men det som djupast
smärtade Julius såsom svensk patriot var de besvikelser
svenskarna beredde honom. Inte ens i denna tid
kunde de enas, inte ens nu glömma egna små
önskemål och sluta upp kring dem som företrädde svenska
statens rätt och ära. Den upptäckt, skrev Karl, som
för Julius Stenås blev ett svårläkligt sår, var att det
fanns svenskar som med förtjusning begagnade sig
av situationen för att göra statsmakterna svårigheter
eller vinna egna fördelar. Julius och Karl förstod
varann alltid så bra, att jag antar Karl hade rätt.
De vägrade båda att fatta att norrmännen kunde ha
minsta anledning att känna sig kränkta i sitt
självmedvetande av svensk behandling. Nej, hur så när
deras underlägsenhet var ett axiom? Därför måste
ju norrmännens och deras svenska medlöpares
handlingssätt skaka deras tro på mänskligheten. Under
tiden höll jag av rena känsloskäl i all hemlighet med
norrmännen som med alla vilkas underlägsenhet likt
min egen var ett axiom.
Ibland stod jag i porten och såg Julius gå till sitt
ämbete och jag tyckte att hans gång hade blivit så
stel och stötig med ens. Jag kunde då känna det som
om åldersskillnaden mellan oss var ett svalg över
vilket ingen brygga kunde slås. Snarare skulle det
vidgas med varje år tills vi förlorat all kontakt med
varandra. Jag fick då försöka trösta mig med att jag
ändå kommit in i en lugn hamn, där jag i trygghet
skulle få bli mor. Inte begrep jag vilken fara för en
■206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
