Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivande mor det betydde att vara ankrad i en så
lugn hamn.
Hilda på Hamburgerbörs glömde jag så
småningom bort, till dess jag en dag på hösten på ett
egendomligt sätt blev erinrad om henne. Jag var för
ovanlighetens skull utanför trädgården och skred
Storgatan fram vid Julius’ arm, då jag kände det
som om en tagg stuckit vid tinningen. Jag såg upp
och mötte en blick ur ett par ögon, en blick som var
så stickande vass att den väl kunde förorsaka smärta.
Det var modersmålslektorns fru som gick förbi.
Julius tog av hatten, hon böjde stelt på huvudet och
gjorde en grimas som om även den lilla hövligheten
gjort ont. Inte ett ord växlades, men det var som
om jag än en gång alldeles som vid mormors
dödsbädd hört utan öra vad som sades utan tunga.
— Fienden som talade om för dig om urtima frun
var jag, där har du för att du gjort livet omöjligt
för mig.
Jag visste blott alltför väl hur.
En gråvit vinterdag låg jag i min säng och någon
pysslade i rummet som var mycket lik min Klara
och möjligen också var hon.
— Jag har strax slutat städningen
borgmästarinnan, sade hon då hon mötte min blick.
— Och redan är det mörkt, Klara. Det måtte vara
vinter.
— Ja, nog är det vinter, men dagarna börjar redan
ljusna så smått, borgmästarinnan.
■207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
