Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Räck üt handen, lilla Agnes, så ska du få
något gott. Därpå la han något i min hand som var
så tungt att jag genast släppte det.
— Din kanonkula rullade under sängen Julius,
sade jag.
Men då jag kallade en apelsin för kanonkula blev
han rädd.
Och ännu värre blev det, då jag bad att få fara
till barnets grav. Ty barnet var inte begravet, det
var nergrävt.
Samma dag eller så måtte han ha farit ut till Sigrid
Menander och sökt hjälp. Agnes hade fått blodbrist
efter sin pers och kunde inte hålla en apelsin i
handen, dessutom var hennes nerver upprivna. Det
var alltför oroligt att lämna henne men han måste
till riksdagen. Inte för att han kunde göra mycket,
för hon var ännu skygg och tålde inte ens tröst. Men
han ville inte att hon skulle ligga och dö för honom
i Äköping medan han var i Stockholm. Och strax
beslöt Sigrid Menander att hämta mig ut till
prästgården. Jag hade helst velat ligga där jag låg, men
jag gav vika då hon sa att hon måste sköta om mig,
men inte kunde vara hemifrån. Vad man måste det
måste man. De bäddade åt mig i en släde och hela
stån åsåg denna sorgliga resa, även biologilektorn
med hatten i hand.
Nu fick jag uppleva något mycket sällsynt och
underbart. En människa koncentrerade hela sin vilja
och kraft på mig fattiga misslyckade sjukling. Det
förefaller som om hon alltid var hos mig dag och
■210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
