Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift, en ära som väntade mig och som skulle
kompensera allt. Mammas vanära hade inte betytt ett
enda dugg. Men nu hade ett gyllene ljus slocknat som
genom alla öden legat över framtiden, och dagern
över livet var hård och grå som den smutsiga snön
utanför. Livet hade mist skimret av under, av
förväntan, av naturlig fullbordan till en helhet. Det hade
mist sitt sammanhang. Hädanefter skulle jag driva
omkring rotlös, driva långa vägar och aldrig finna
anledning att stanna någonstans.
När jag blev så kallat bra, då började det värsta
och det förstod Sigrid. Nu ville jag nödvändigt fara
hem och fast jag inte kunde redogöra för vad jag
skulle göra därhemma lät jag inte säga mig. Inte ens
förslaget att jag skulle få ta Karna till prästgården
ville jag höra talas om, och däri hade jag ju rätt.
Man måste då ta mig på annat sätt. Farbror
Menan-der talade i enrum med mig och frågade om jag
ville hjälpa honom så att hans fru kunde få komma
bort ett litet tag i annan omgivning.
— Du förstår Agnes, att hon måste komma från
sina två sjuklingar nån gång, men vi kan inte släppa
in vem som helst här i huset.
Ja, så var jag fast.
— Du måste passa väl på Oscars diet och vakta
lilla Alf, sade Sigrid, så han inte stoppar några
farliga saker i munnen. Och så måste du se till att
kokerskan alltid har färskt bröd och kakor så vi kan
bjuda folk som kommer, men att hon låser dem för
Oscar. Och du får finna på något att underhålla
■213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
