Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lämnade lektor Bostad med den känslan att
jag totalt misslyckats i mitt uppdrag. Jag visste inte
att problemet redan var löst av en annan. Ethel
ställde till mycket ofog under sitt besök, men
alldeles i förbigående och utan att veta det återställde
hon lugnet och fridén i skolan.
När Ethel och jag gick hemåt upphanns vi av
gymnastiklärarinnan som bad att få tala med fröken
Westerdyk. Det hade Ethel ingenting emot, ty, sade
hon, jag är så olycklig över mitt föredrag så jag
kan ändå inte sova.
— Och jag, sade luftanden, jag är så lycklig att
jag inte kan sova för det.
Medan folket runtom i staden satt och skrev
insändare till tidningarna och avsägelser av
medlemskapet i Det Nya Sverige och Rösträttsföreningen,
berättade hon hur hon blivit en annan människa, då
hon hörde Ethel säga att man slapp börja hönseri
fast man var olyckligt kär. Hon hade levat så starkt
under den suggestionen att hon redan börjat studera
hönsavelslitteratur och höra efter priser på tomter
att bygga hönshus på. Eftersom hon ändå måste vika
för väninnan som hade äldre rättigheter och
eventuellt en större kärlek, så hade det liksom inte funnits
någon annan möjlighet för henne. Man måste
sublimera sin moderlighet på höns, om man ville eller ej,
det var nu en gång så, Ellen Key hade sagt det. Men
framtidsperspektivet hade varit henne så
motbjudande att hon inte hade kunnat förmå sig att uppge
kampen om lektor Bostad hur uppslitande den än
■237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
