Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
met. Det första hölls av fru Daektrup som hälsade
från Justines internationella vänkrets, o min Gud
vad jag tyckte det lät fint, detta uttryck som jag
hörde för första gången! Justine — hon uttalade det
stumma eet vilket lät så rart — Hohenecks livsverk
•hade maaske grävt ner sig i jorden som en bäck kan
göra i en bergstrakt, men skulle längre fram komma
upp igen och då som en oemotståndlig flod. Detta
sårade djupt skolans nuvarande ledning som inte
visste att jag och endast jag hade att ta åt mig det
där om nergrävningen.
Helmut Iioheneck avvaktade otåligt att danskan
skulle sluta, sen tackade han kort och formellt alla
dem som tillstädeskommit för att hedra den dödas
minne. De närvarande officerarna, av vilka Justine
nog luggat de flesta i förberedande, gjorde stram
honnör och vi började röra på oss för att lämna
graven. Men i detta ögonblick steg den långe ljuse
Kristian Hoheneck fram, smal som ett streck i en
grå vårpaletå och förklarade att han fått i uppdrag
att frambära ett tack, nämligen till den person som
outtröttligt vårdat sin... vår ensamma gamla
släkting under hennes sista tid och gjort den ljus för
henne. Att detta tacktal i och för sig var en faute
var ju tydligt, men jag gjorde det värre genom att
helt spontant söka krypa bakom K B som hårdhänt
knuffade fram mig igen. Jag skulle velat sjunka
genom jorden, min enda tröst var att Julius
åtminstone var i Stockholm och inte genomlevde detta.
Men till min oerhörda häpnad fick jag höra snyft-
■243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
