Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar omkring mig, jag visste inte då att folk alltid
gråter när någon avtackas på begravningar.
När allt var över ställde jag mig i ledet för att
vandra tillbaka till staden. I stället för KB som
stigit upp i föräldrarnas vagn för att fara till
Sporreholm hade jag fått tag i en annan kamrat så att vi
ändå blev tre i bredd. Vi hade just hunnit utanför
kyrkogårdsgrindarna, då det hoheneckska ekipaget
stannade och hejdade oss.
— Borgmästarinnan gör oss väl den glädjen att
följa med? frågade grevinnan Adéle, det tog vi för
givet, då vi inte fått återbud.
Jag svarade att jag inte visste om någon
bjudning. Kristian stegrade sig och skulle till att säga
något, men grevinnan med sin långa vana att klara
situationer sade hastigt att då måtte bjudningskortet
ha blivit returnerat till borgmästaren i Stockholm.
Jag kunde väl stiga upp och följa med i alla fall ?
Jag visade henne att jag bar en gammal svart
promenadkjol under kappan och grova skor. Kristian
påpekade att det gick väl att ordna, ty fru Agnes
kunde säkert ha en av Adèles klänningar. Jag vet
inte vad grevinnan tänkte, men hon biföll förslaget
med största älskvärdhet, och så fick jag sätta mig
upp i vagnen.
Jag förstod att det måtte varit starka krafter som
lyft mig upp i denna vagn där den rullade åstad
till min faders slott. Men jag kunde inte begripa
hur en yngre och beroende broder kunnat driva sin
■244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
