Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller. Vi andra doppade i grytan, och Julius, Karl
och Saga muntrade upp sig med rätt stora supar
till flottet. Men pappa Andersén satt och pinade i
sig lite havreslem och hoppades att nästa jul vara
återförenad med Marta i en värld där ingen gråt
skulle vara mer. Nu märktes det vem det var som
dragit familjelasset, ty det stod där det stod då han
släppte skacklarna.
När Saga hämtat sig lite från resans strapatser
framstod hon underbart söt i sin billiga men chica
svarta klänning från Lafayette med uppslitsning och
en stor geisharosett bak. Hon blev lika inspirerat
behagfull under min mans och mina bröders ögon
som annars en kvinna i enrum med den älskade.
Detta behag förhöjdes av två tragiska effekter: Rolfs
död och hennes erfarenheter från Frankrike och
resan över den minerade Nordsjön. Med det
ögon-uppslag hon hade, klarade hon sig som ensam
entente-vän mot hela sällskapet och fick Karl att medge att
de franska truppernas moral stod över allt beröm.
Men för resten använde hon samma för mina öron
vidriga uttryck som alla de andra: charmant
spelöppning, lyckad operation, lysande seger.
Pappa Andersén och jag vi teg under dessa
samtal. Hans tystnad var tålig och aktpågivande, han
hade inte glömt familjelasset fast han inte drog det
mera. Då någon liten paus uppstod passade han på
att vädja till oss att tänka på hans barn då han själv
fått hembud. Det var som om han trott att Gud inte
■275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
