Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skulle ha samma intresse för dem som de haft
för honom.
— Karl låter väl sin del av det lilla arvet stå kvar
i affären? Stenås är väl så snäll och åtar sig att
vara förmyndare för Karna?
Julius försäkrade rörd att Andersen kunde vara
lugn för Karna, men kanhända fick han själv leva
tills hon blev myndig, vem vet!
Det var då som K. B. dök in i samtalet och
förklarade att hon och Karl var beredda att ta flickan
till Stockholm.
Varför ville hon nödvändigt ta henne ifrån mig?
Flickan var nu i slynåldern inte fullt så intagande
som förr men för mig var hon i alla fall det
återstående intresset i livet. Jag hade tillfredsställelsen
att Karna helt ohövligt sade nej tack och
demonstrativt sökte skydd hos mig.
Jag visste hela tiden att det var ett slags rökfritt
krig i min omgivning så att jag måste vara på min
vakt. Det lyckades också ända till den dag då jag
måste följa med på stort julsvep hos landshövdingens.
Vad man än kunde säga om stora K. B. med sitt
aldrig och sitt absolut och sin födelsestrejk och sina
artillerivagnar, så var hon i alla fall verkligt
demokratisk. Hon bjöd hela familjen till Stiftstan. Då
hon hörde att dotterns mellansvåger var förlovad
med en skoexpedit så bjöd hon även denna och inte
heller Sofi och Saga blev glömda. På tåget slog sig
Saga ner vid min sjuttonårige lille bror och lät sin
orkester spela, eftersom ingen annan man utan
■276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
