Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sak för mig som tvingats att klippa filtsulor att lägga
i dåliga landstormsstövlar.
— Varför i herrans namn? frågade alla och
stirrade på mig, behövde jag gå ut ur
fotvårdskommittén för det? Varför?
Jag visade på min inflammerade hand.
— Min Gud här står man med hela sin rådlöshet
och sin maktlöshet och sin vilja att hindra det som
sker och låter tvinga sig att klippa filtsulor därför
att det sägs vara det bästa en kvinna kan göra för
att hjälpa! Och man står i och håller på, fast
handen värker natt och dag och så säger ni utan vidare
att vi under tiden exporterar levande hudar för hur
många millioner som helst! Det är löjligt och
ovärdigt! Ett slag i ansiktet.
För att lugna mig grep Karl min sjuka hand och
tryckte den hårt. Det gjorde vansinnigt ont, men det
skulle nog ändå ha gått att förmå mig att finna en
reträtt och rädda kvällen, om inte de andra bråkat
med mig så vansinnigt.
Julius frågade fränt om jag kände till den
politiska och ekonomiska nödvändigheten bakom
exporten, landshövdingen smålog och upplyste om att vi
hade en väldig hudimport från Amerika, varvid jag
förstås sa att i så fall var filtklippandet i alla fall
fånigt. Landshövdingskan sa att det fanns inte större
krigshatare än hon och hon förordade livligt att
levinnorna nekade föda barn till årsklassen 1935, men
de stackars föddas ömma fötter måste man i alla fall
tänka på. När även hon övergav 111ig blev jag ond
■279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
